Japp, nu sitter jag här i mammas klassrum medan hennes elever är på lunchrast. Jag har precis pratat med en nervös Madeleine i telefon, stackaren. Det är ju inte jag som måste åka med folk jag inte känner i en båt ut till en ö vi aldrig varit på. Jag därimot får åka med en kompis jag känner väl, i en båt jag kör hela somrarna.
Det känns inte riktigt rättvist, men det är så det ser ut.
Det här tangentbordet var grymt jobbigt, blir frustrerad- kommer med andra ord inte överleva här länge till. Boken jag skulle läsa om jag fick tråkigt läste jag ut i förmiddags. Bra?
Inte det minsta.
Ska börja på någon annan.. Ni får ha det så bra.