Vågar man sitta bredvid en tyst telefon hur länge som hällst?
Orkar man det?
Tystnaden, som bara blir allt klarare.
Tystnaden, som redan lagt sig som ett täcke över den mörka staden.
Den kommer alltid att ligga där.
Som ett överkast, fast ändå inte.
Tystnaden, som inte kommer att bli bortlyft när det blir kväll.
Tystnaden, som visar sig i rummets stora ensamhet.
Vågar man bryta tystnaden?
Mod, våga, men ändå inte.
Tystnaden, som gör allt sämre.
Tystnaden, som egentligen inte gör någon skillnad.
Har det varit tyst så länge, kan man då öppna sig och förstöra den.
Förstöra den hemliga överenskommelsen innanför de vita väggarna?
Tystnaden,
Tystnaden.