jag ville dö. jag kände hur allt bara gick ur mig.
hur skulle jag orka.
när inte ens hon orkade med mig. och ändå gjorde jag så gott jag kunde.
ibland förstår jag inte hur dom tänker.
mitt huvud värkte och min fingrar frös.
ett steg, och jag var utanför kanten. så lätt det var.
men jag vågade inte.
fråga mig varför jag är så feg.
för att jag tror att det blir bättre.
jag tror inte att det hjälper, om jag hade vågat ..
då hade jag gjort så många människor ledsna. jag hade aldrig orkat.
jag är helt slut.
förstår inte varför alla ska kräva så mycket av mig.
men ändå är det ju så det är.
har man vänner, då har man problem.
om inte annat för att man ska hinna med att vara med alla,
så att ingen tror att dom är glömda.