jag menar inte att du inte är värd det. jag menar bara jag tycker att du borde tänka mer på allt du har, på allt du får. och på allt du tar.
två jag älskat.
två jag fortfarande älskar.
kommer jag att förlora honom? är det i så fall på grund av dig ? du gör mig så osäker. tar du ifrån mig den personen jag kan vara mig själv med ? gör du det för kärlek, eller makt ? är det de att du innerst inne alltid varit avundsjuk, aldrig gillat den jag varit ? eller har du bara tråkigt ?

vill du se mig ledsen ännu en gång? se mina tårar falla för ännu en misslyckad vänskap ? som egenligen inte var misslyckad. det var (är?) den bästa jag någonsin haft. jag vill inte att du tar ifrån mig den. du har redan hälften i din hand.
du och jag kommer alltid hålla ihop, det bara är så. jag blir inte arg på dig. jag kan inte.
jag säger inte emot dig. även om det ibland skulle kunna tänkas vara ombytta roller. varför är det jag som ska se upp till dig? är det för att jag har mest att förlora ? eller är det för att du kan vara elakast ?

jag vet att jag svikit dig. att jag inte ringt när jag skulle gjort det. att jag inte haft tid när jag lovat, men vad har det med saken att göra. ? du vet att jag älskar dig. men jag önskar nästan att jag inte gjorde det. hade mitt liv varit lättare då?
varför ber man alltid om ett lättare liv, förrästen?