torsdag, oktober 18, 2007

Den som inte skulle göra mig förbannad just nu, skulle jag kunna ge en eloge till. Det här är hemskt, helt seriöst- det är pest! Jag finns inte kontaktbar, även om jag så skulle sitta next to you. Jag finns inte, min sociala hjärnhalva är tom. Vad är det här för liv, jag orkar inte med sånt här mer. Det är ju bara skit. Rubbet. Jag mår dåligt. Hur länge ska det hålla på, ska det bli värre och värre? Har det aldrig tänkt att lägga sig, ?
Började för 1 år, 7 månader och 8 dagar sedan. Då började det, och än håller det på- det är som när man är borta på prov, så måste man göra det provet, då missar man ett annat prov för att man måste göra det som man missade först. Man lägger på sig mer och mer. Och det tar Aldrig slut.
Just nu är det för mycket. Jag kan inte prata med någon. Inte så som jag skulle vilja. Jag har samlat på mig för mycket och jag har inte plats för det. Det går ut över henne. Min mamma. Och det känns Skit. Men det känns så rätt när det väl händer, som att det är Rätt att skylla allt på henne- som inte har någon aning om att det faktiskt händer- men, det är ju hon som fick mig. Det är ju Hon som ville att jag skulle leva. Att just jag skulle finnas. Men tänk på mig, jag vill inte finnas- det kan jag inte göra någonting åt. För det var Hennes val.
När det sker massa saker omkring, saker som jag önskar att jag kunde gömma mig ifrån, kan jag inte sätta stopp.
Jag ska inte berätta något, jag vill inte förstöra andras tankar. Deras liv ska inte gå åt att grubbla över mina hopplösa problem. Men jag vill så gärna berätta, jag tänker på det för mycket, men jag skulle vilja skriva ut det över hela världen. Alla skulle veta, och alla skulle kunna göra någonting åt det.
Men vafan! Ingen kan göra något åt det. Det är inge kul att vara Emma längre. Fan vad jag hatar det, jag hatar mig själv. ! Inte "mig själv", men jag hatar att inte kunna kontrollera mina känslor, låta det gå ut över så många andra, för att jag inte vill vara ensam. Jag vill dela med mig, vill att ni ska veta. Men vad säger man? Jag sket precis i min bästa kompis. Jag säger ju det! Jag är hemsk, ingen förtjänar att vara min polare- för jag är så jäkla Hopplös! Jag är sämst. Jag ska aldrig mer tjaffsa med Timmy eller Björn om vem som är bäst.
Jag är så jävla trött. Hur länge pallar med ett tryck som det här? Hur jävla länge?!
GÅ OCH DÖ. ! (sry... ;/, menar det inte.)

Inga kommentarer: