Jag saknar det, det som var förr. För länge sen. Men nu sitter jag här, istället för att tänka tillbaka, och försöker tänka på nuet. Och det gör mig Plötsligt mycket gladare, fast kanske inte. För just nu är allt på min egna lilla planet piss-och-pannkaka. Jag mår inge bra, på något sätt. Jag har till slut förstått hur folk menar när dom säger att dom ler, men inom sig gråter dom. Inte för att jag riktigt gråter för gämnan, en sån klenis är jag väl inte riktigt, men jag känner hur allt blir fel och hur jag skulle vilja försvinna bort.
Allt jag gör blir inte fel, kanske. Men jag tänker fel, och tänker gör jag hela tiden och överallt. Tänk då hur mycket jag tänker fel. Jag är med om för rmycket. Även om jag inte alltid reagerar på det när det väl händer, så jag kännes det i magen efteråt..
Just nu skulle jag gärna byta ut mitt liv mot någonting annat. Lungnare och helt klart bättre. Men jag ska inte klaga, jag har de vänner som också ger allt för att jag ska må bra, och som älskar mig. Så helt lottlös ät jag ju inte. <3