Hey. Jag tror jag vet hur jag känner mig, eller i alla fall kommit på vad jag kan gämföra mig med. En bakterie. En jättesjuklig en som kan smitta hela världen om den bara får den tid den behöver. Det började när du sa att du inte kunde ligga där, när jag läste din blogg och du skrev att du mådde dåligt på grund av det. För att jag hade suttit i min bästa kompis säng. Du fick det att låta som att jag hade smittat ner den, som att du själv var rädd för att bli smittad. Jag mådde piss. Troligtvis lika illa som du gjorde. Men du fick mig att må sämre. Jag visste ju inte att jag gjorde fel, jag gjorde ju inget fel. Men du tycker det, och jag förstår det, för du har honom i ett koppel. Så känner jag det. När du sviker honom, kommer han till mig, jag ogillar dig mer och mer. Fast vi en gång varit så tajta. Jag gillar dig som kompis, såklart, jag kan inte hindra det, men när jag vet allt du kan göra- och vilka alternativ han har. Så förstår jag inte att han fortfarande står ut. Men han kommer alltid att gå före, han är en av mina bästa polare- och läggs inte undan för att jag råkar få en till.
Du tror att jag försöker få honom för mig själv? Att jag försöker ta honom i från dig, för att han var min först. men det bryr jag mig inte om. Han älskar dig, och det är jag glad över. Det vill jag att han ska göra, men jag tycker att det är synd att han ska älska någon så mycket- som inte kan ge den kärleken tillbaka.
Jag vill honom inget illa. Jag älskar honom också. Men inte alls på det sättet. Fan, polare i fyra år, då älskar man varandra på en vänskapligt sätt. Så är det ju. Men fan får man ryck när någon kommer och tror något annat!
Men i alla fall, kan ju meddela att du fått mig att känna mig sjuk. Och att det sitter i hela tiden. Det känns hemskt, har försökt med mycket- men inget som kan få mig att sluta tänka på er två, och mig. Och hur förbannat mycket jag önskar att vi fortfarande gått i sexan, då du och jag var utan problem.