guess what ?!
min dag var sämst. fick höra hur många som hällst: "ska du inte gå hem ?", "du ser inte ut att må bra ..""ska du inte gå hem ändå ..?", men i alla fall.
sista timmen kom, och då fick jag det! jag fick ett sms från expert.
jag sitter nu här med en ny sonyEricsson Cyber-shot. min var tydligen för illa skadad, och gick inte att laga. !

gulakiosken har bilvit blå.
jag menar det, riktigt Blå. men den kommer alltid att förbli gulakiosken för oss som minns den så. när jag tänker tillbaka på det, vill jag inte bli vuxen. hur mycket var man inte med om när man var liten ?
minns ni mycket från det att ni fick börja gå ensamma till skolan, till parken, fick era vänner som kanske varar hela livet ut, började intressera er för sport, eller andra intressen ?
jag kommer ihåg mycket. jag tror att jag kommer ihåg för mycket.
jag har svårt att gå vidare.
jag har svårt att tro att jag faktiskt kan få det bättre. borde jag inte vara nöjd då, låta det vara, och gå vidare för att söka efter något som kan göra mig lyckligare ..?
jag tror inte att jag kan finna det.

samtidigt som jag tänker såhär, så vafan, jag har ju hela livet framför mig, eller hur. medel-livslängden för en svensk är 75 år. och, jag fyller snart 16!
jag har hela livet framför mig.

sagor har alltid ett lyckligt slut.
men egentligen så är slutet bara en början.

det jag menar är bara att, när jag slutar 9an: något jag både längtar till, och inte alls ser fram emot, båda av olika skäl.
då är det bara en början, av något annat som väntar. och som kan göra min ungdom ännu bättre att minnas.