jag förstår inte hur du tror att jag orkar med.
flickan som alltid ler.
är det förbjudet för henne att begära något ?
får hon inte utala hennes åsikter,
mer än tyst för sig själv i folkmassan ?

du sårade mig.
du fick mig att gråta.
du provoserade mig till att skrika.
du sa att det jag sa var sjukt.
du sa att jag hade fel ?
då sa du samtidigt att mina känslor inte spelar någon roll.
jag kan känna, och tycka- men det är något ingen bryr sig om.
är det så det är ?
ska det vara så ?
du sa upp våran vänskap.

vad håller vi på med ?
är vi lika små som första gången vi möttes,
tänker vi fortfarande som då ?
det tror jag knappast.
jag bad dig inte om något stort.
var det stort för dig ?

jag trodde Vi var vänner. jag gav upp Det för dig.
du gav inte upp ett piss för mig.
du kunde inte äns låta den jag älskar mest, förbli min.
han måste bli din också eller hur ?
likadant som ringen som nu klär din hals, så fint.
som min fortfarande gör, sedan länge tillbaka.

jag har saker som påminner om att det är jag.
det har du också, och dom är enastående.
men just nu, tar du fel stig.
in på stigen bredvid mig.
du som vet att jag föredrar att gå ensam,
jag ber om sällskap när jag vill ha det.

gud måste älska dig,
eftersom att han håller fast vid att jag ska fortsätta göra det.
saken är den att j betyder mer för mig.
han är min sanna vän.
min riktiga vän.
du vet att du kan få en lika bra sådan vän som jag har,
men det är inte j.
du har så många,
snälla, ta honom inte ifrån mig.

gör du det, kommer jag inte orka kämpa för att få honom tillbaka.
då har du redan vunnit om han är med på noterna.