jag mår inte bra. jag menar det. och jag vet inte vad jag ska göra åt saken. jag vill bara bli glad. jag vill känna att jag faktiskt betyder någonting, att jag är någon. jag behövs inte längre, jag har redan fått en kopia.

jag är så trött på att du mår dåligt. du är överspänd, bara rösten är annorlunda. du tror att du är den enda. vad skulle du säga om jag berättade om mina problem ? att jag inte kan prata med någon alls just nu, för att dom bara försvinner, eller att jag gör så gott jag kan men får aldrig något för det, eller det att jag nästan blev tillsammans med en person som visade sig vara någon helt annan efter en vecka då jag sagt att det inte kunde bli något, och att jag inte kan sova på nätterna- bara det gör att jag inte är världens roligaste på dagarna.

jag önskar nu att jag sökt till gymasiet i fagersta. jag kommer inte orka bo hemma i 2.5 år till. jag är så sjukt trött på allt som har med oss att göra. att vi inte kan sluta bråka, att vi bara fortsätter. att jag har börjat gräva ner mig, för att jag inte orkar längre .. jag har stått ut för länge.

och när jag tänker på henne, hon som inte har några problem, som inte kan komma på något hon är missnöjd med .. det gör mig ännu mer deprimerad. jag vill inte längre åka någonstans med min familj .. jag vill åka själv, långt, långt bort.