I tisdags läste vi en krönika på svenskan av en kvinna som hette Johanne Hildebrandt. Den handlade om hur vi unga påverkas så mycket av tvprogram vi ser, och att de äldre är rädda för att bli äldre.
Med det menar jag (och Johanne) att allt handlar så mycket om utseendet.

Det hon skriver i texten är att stora män som till exempel Bingo Rimér aldrig skulle klara sig utan oss tjejer, eftersom att han tjänar pengar på att fixa de snyggaste brudarna, med sexigast kroppar.
När jag ser sådant på tv i dag ger jag oftast en liten tanke åt att våra unga flickor blir mer och mer som de 20-40åringar man ser i alla de fräna programmen.
Och ofta händer det att man sitter och diskuterar det med ett gäng kompisar.
Är det rätt att unga flickor (behöver inte vara mer än 12-13 år) ska visa så mycket hud som möjligt, för att bli accepterade ?

Jag tycker att det är fel. Vi kvinnor ska kunna gå med dunjackor, och ändå bli accepterade som värda att se på. Men vi gör det ju frivilligt, eller hur ? Det är ingen som säger åt oss att vi ska ta av oss kläderna, så varför gör vi det ?

Är det för att veta att vi duger ? Vill vi att folk ska kommentera oss, så att vi vet att vi är betydelsefulla. Men då är vi bara godtagna till utsidan. Och det finns en sida som är viktigare- insidan. Vad gör vi av den ?
Kommer den i andra hand ?

Och i så fall, varför ?