Fan ! Jag hatar att gråta ! Jag känner mig så jävla klen ! Och ändå sitter jag här, och har Ingen aning om vad jag ska ta mig till. Så, jag gråter istället. Då gör jag åtminstånde något, som känns ganska skönt. Jag är helt vrickad. Vad är det med mig ? Vad är det som händer !

Johanna, jag behöver dig. Någon som kan få mig att stå upp. Jag orkar inte mer. Varför ska jag bryta ihop för allt för ?! Det är ju så det är, livet leder till motgångar man själv kunnat göra något åt- förhindrat. Men dum som jag är, är jag alltid Så jävla seg! Jag förstår aldrig mitt eget bästa, går bara efter att leva i nuet. Fan, vad gör jag ?

Det här är bara jag. Jag gav det ett försök till. Vänner ?