Jag satt precis och läste i vardagsrummet: Pappa kommer och slår på tven och mamma sätter sig och ringer en väninna. Jag gav upp, och satte mig här.
Jag kan inte sätta fingret på vad som händer. Men jag kan inte heller säga att jag inte vet vad som händer.. Det är förvirrande. Känslan, att springa rakt fram utan att ha någon väg framför sig.
Jag kan inte sätta fingret på vad som händer. Men jag kan inte heller säga att jag inte vet vad som händer.. Det är förvirrande. Känslan, att springa rakt fram utan att ha någon väg framför sig.
2 kommentarer:
Lungt ja är inte ledsen :)
Ja är minst lika glad över att du min kompis.
Kram :)
Vad bra! Du måste prata med mig annars! Våga inte stänga mig ute. (:
Skicka en kommentar